
David och jag pluggade på universitetet ihop. Lärde oss hur man hittar ”tänket”. Det var han som bjöd mig på min första riktiga snus. Det blev min sista. På Jäger. Det började snurra i huvudet så jag fick gå ut för att inte kräkas. Jag mådde illa. Några gånger badade vi i Klarälven efter sommarrocken. Vi är gamla postisar bägge två också. Han hade Herrhagen, jag hade Orr- och Örsholmen. Nu bor Däjvid i Örebro och jobbar som säljare. Han säljer däck. Har mellansverige som arbetsplats. Han jobbade i Göteborg ett tag, för ett och ett halvt år sen ungefär. Det gjorde jag också då. Då träffades vi och åt middag ibland. Ingen av oss trivdes riktigt i Göteborg. Det är bättre nu.
3 kommentarer:
Åhhh, vad gott och trevligt det verkade!!! Grymt avundsjuk och hoppas att jag får vara med nästa gång! Jag är en djävul på räkor, trots mitt värmländska ursprung!
Kram
Hej du!
Klart du får va med! Vi kan ha shrimp-contest. Jag och du alltså. Däjvid fixar´t aldrig :)
Kram!
När var du postis sa du? Jag hade ju också Herrhagen ... känner nog inte igen David dock.
Skicka en kommentar