Telefonen ringde i förmiddags. Jag kunde inte svara för jag höll stenhårt i sängstommen som snart är färdig. Vi satte ihop de sista bitarna. Nu är det bara tapetseringen kvar. Sen ringde min mobil. Jag kunde inte svara på den heller. Jag fick ringa upp. Det var Anka. Hon bor i Lidköping tillsammans med Johan. Jag och Anka har växt upp ihop. Barndomsvänner. Cyklat, pluggat, ätit glass, sovit över, tuggat tuggummi, skvallrat, shoppat, gråtit, varit isär, läst, gympat, dansat, promenerat, käkat våfflor... De ville besöka oss. Såklart! Onsdagen tog en ny, rolig vändning.Jag gjorde lunch när de kom. Bulgursallad med chorizo, bönor, persilja, tomat, lök och spiskummin. Nån het dressing till det. Det blev gott. Sedan drack vi kaffe utan muffins. Vi gick till stan, shoppade och pratade. När vi kom ut hade det regnat. De åkte precis. Två timmar till Lidköping. Spontanbesök är väldigt roligt. Känns skönt att kunna ta emot utan att känna sig stressad. Semester är bra det. På bilden posar de i köket. Deras magar är fulla med bulgursallad. Och kaffe, utan muffins.
3 kommentarer:
"vi är inte det vi tänker eller det vi säger eller det vi känner. Vi är det vi gör" Gordon Livingston
Det tänkvärda citatet jag pratade om :) Kram!
... har du förresten ställt in så att alla kan lägga in en kommentar? Och inte bara gmail-användare. Tror man gör det på inställningar eller nåt.
Bra, tack för tipset. Inställt nu :)!
Skicka en kommentar