Sagt sitt?

Kungen vill inte prata mer om boken om sitt påstådda vilda liv. "Vi kommer inte att fortsätta driva frågan om ev. stämning av bokförlaget", säger hovets informationschef (inte ordagrant men typ). Och kungen har tydligen "sagt sitt". Han har ju för tusan inte sagt nåt.

Får inte nog

Nyss hemkommen från födelsedagsfirande i bersån. Jag åt två STORA djupa tallrikar med fruksallad. Tur att jag känner födelsedagsbarnet ordentligt så jag slapp skämmas. När vi kom hem nu åt jag ett äpple. Det är nåt fel. Jag kan i princip äta hur mycket frukt som helst. Lättare då den redan är hackad i bitar. Måttfullhet har aldrig varit min grej.

En gång för mycket

Mench. Det är rätt ofta jag ser att folk (Ja. Folk) skriver DEM när de egentligen menar de. Det låter så konstigt. Det är som att jag, istället för att skriva som jag skrev ovan, skulle skriva såhär:

"Det är rätt ofta jag ser att folk skriver DEM när dem egentligen menar de."

Här är en pedagogisk film som grinkärringen letat upp.
Titta

Idén

Jag borde gödsla med bloggadressen va. Egentligen. Om jag vill att någon ska läsa det jag skriver. När jag kommenterar andras bloggar (som jag inte känner) lämnar jag aldrig min bloggadress. Känns konstigt. Pånåtsätt. Hela blogg-grejjen är ju iofs förlorad i ett sånt tänk. Eller?

Hurra hurra hurra hurra

Imorse sa Majken att vi båda fyller 34 år i år. "Åh, nej, 34, det låter ju hiskeligt gammalt" tänkte jag. Kände mig en smula sorgsen. Herregud. TRETTIOFYRA ÅR?! När hände det?! Nu i eftermiddags tittade jag i min kalender. Den 9 december står det "Jag 33 år". Jag blev genast på glatt humör och meddelade energiskt nyheten till Majken: "VI FYLLER BARA TRETTIOTRE I ÅR!" Han svarade: "Aha". Entusiasmen flödar. Wirklich.

Halleluja i just love him so

Detective Chief Inspector. Barnaby. Det finns inte mycket som slår tanken på att "ikväll, ikväll är det midsommarmorden på TV". Även om det är repriser som går. Även om jag för det mesta somnar. Jag hade alla rätt :). Vad har du?

Vad vet du om Barnaby?

Samarinkänslan

Jag åt för mycket i helgen. Vi döpte G vilket medförde smarrig mat och wunderschönes tårta. Och det som blir över tar man hem. Och äter upp. Tårtan ryker först. Den klämdes redan igår kväll (samma dag. ja.) Sen salladen. Hummusen. Kycklingen. Potatissalladen. I den ordningen.

Högtidsdag

Jag firar Vickan och Daniel med att slänga på mig mitt guld-diadem till frukosten. I mitt fina nytvättade, nyfärgade hår. Pigg och härligt utvilad.

Klääässy humor

Här hemma har humorn nått oanade höjder. Tema prutt och bajs står högt på listan. Skyller verkligen ALLT på Gustav. Jag som inte ens gillar kiss- och bajshumor. Men det är oundvikligt att inte prata bajs med bebbe. Det är så närvarande nämligen. Hela tiden. Oavsett om man vill eller inte.

"Skummigt? Mycket? Gult? Grönt? Hur ofta? Läckage? Inte igen?! Jo! Ja! Nej!! Gaaah!"

Fredag utan shake

Grannen har inte skakat sina mattor. Jag känner mig lite tom. Fredagskänslan borta liksom. Funderade ett tag på att skaka våra egna för att kompensera upp. De har legat i hallen sen i söndags och väntat på att få skaka loss.

Cykelmek

Jag vet inte, men nu när jag är ute och nöter cykel- och gångvägar med barnvagnen ser jag rätt ofta killar och män, av utländsk härkomst, som cyklar på alldeles för små cyklar. Sadeln är way to långt ner och benen hamnar uppe vid hakan på dem när de cyklar. Jag funderar på att ta med mig en skiftnyckel och starta nånslags cykelservice när jag ändå är ute.

När ska vi ses?

Jaha

Så här slutade vår efterlängtade IKEA-lunch med avslutande mjukglass....

Vilket innebar den här slajmiga maten runt hörnet. Det finns fortfarande resturanger som serverar snitzel. Med APELSINSÅS? (arge kocken hade ärligt gått i taket). Och ja. Fiskgratängen var SLUT. Annars hade jag tagit den.

Stört mig hela livet

på killen i vit keps bakom planket. Freak.

Lyssnar och lipar

Vi ska döpa pilten. Jag lyssnar på sångerna via Spotify. Och lipar. Vissa texter slår an en sträng. Av lycka. Av storhet. Av stolthet. Allt blir så riktigt plötsligt. Hela barngrejjen. Att han är vår. Att han är VÅR! Och då ryser jag till lite. Också kommer det en tår. Och två.

Härliga måndag! (lite ironi trots att jag är föräldraledig)

Inte för många krav på sig ska man ha när man är föräldraledig. Även om det kan tyckas att man har har OCEANER av tid, så har man faktikst inte det. Och desstom är man inte alls lika "fit-for-fight" (ganska hurtigt uttryck men funkar) att göra massa saker. Kroppen och huvudet är trött av bebbe, bebbe som inte sover, bebbe som är underbar och allt annat som är livet. Så när man tänker att man ska orka jogga en runda med barnvagnen, som man gjorde förra måndagen, och huvudet inte riktigt vill det, så tänker man om. Man tar en promenix med pilten och njuter av att man är föräldraledig och verkligen inte behöver jogga med vagnen. Åh-tänk-om-jag-kanske-kan-lära-mig-att-tagga-ner-lite-det-går-ju-rätt-bra-nu.

Gener

Jag har ingen lilltå. Jo, det har jag ju såklart, men den är inte så stor. Som tur är har Gustav fått pappas lilltå. Den är nästan lika stor som mammas. Redan.

Min (nästanickeexisterande) lilltå.

Gustavs.

Fredag

Man vet att det är fredag när grannen skakar sina mattor.

Vårtrött deluxe

Jag är trött. Utan energi. Orkeslös. I-sova-länge-behov. Trött. Jättetrött.

Nu rullar det in

Har lagt ut annonser på Blocket. Nu börjar pengarna FLÖDA in. 100 spänn för den. 200 för den. 300 för den. Hallå platt-TV:n, det LÄR dröja.

Allergisk

Jag tror jag är det. Lite. Det kliar i ögonen. Rinner lite i näsan. Jag kände lite förra året också. Nytt för mig detta med allergier. Majken har mycket, och har haft hela livet. Inte jag. Bara mot konstiga nötter (det är ju fel på nötterna, inte på mig. Såklart).

Skräckdag

Skärrad morsa på promenaden idag:
1. Vagnen blev påcyklad av en knepig kvinna som nästan välte över vagnen. G dock ok. Mamma dock inte ok, grät en skvätt och blev sjösvett.
2. Framhjulet på vagnen tvärställde sig vid en trottarkant och det blev TVÄRSTOPP. G dock ok. Mor ganska ok, hjärtat i halsgropen ett tag.
3. Det känns som jag eventuellt inte har tillräckligt med mat till kôrven. Inget som hänt, bara en känsla. (kan ha med att jag är uppskärrad).

Nu går vi på mammagruppsfika. Cykelkrocken lär bli poppis.

Sälja för att köpa

Vi letar prylar att sälja. Så att vi kan köpa nya prylar. Och för att rensa. Bland annat. M gjorde precis en lov på viden. Där hittade han min popcornmaskin (?!), aldrig använd. Och mitt fotbad, köpt på Rusta, använd en gång. Det är helt sjukt att jag ens köpte dem från början. Ja. Sjukt. Sen ska vi försöka kränga våra två tjockis-tv-apparater med (jo vi har sådana). För att få en tunnis. Möblerandet kommer att underlättas väsentligt då.

Sov, din lilla potät

Mammor behöver sova lite extra på dagen ibland (=alltid) då många inte får tillräckligt (=aldrig) på natten. Försökte lura Gustav att somna genom att ta en fuskpromenad. Runt kvarteret några varv. Sen hoppades jag att kôrven skulle sova vidare en timme eller så. Så att jag också fick sova en stund. Den gick inte. Inte alls faktiskt. Då får vi vänta till pappa kommer hem. Trist. Riktigt trist faktiskt.

Vår son är inkontinent

Som nybliven mor är det kutym att knipa i tid och otid. För att stärka upp alltihopa därnere. Det är ett jädrans tjat om allt knipande. Flera sorters knip finns det. Tre stycken för att vara exakt. Jag gör´t. kKniper. Så ofta jag hinner. Och kommer ihåg. Ett av knipen är till för att avhjälpa läckage när man hostar, nyser, hoppar och lyfter. Typ. Vår son hostade just till. Och fes ljudligt samtidigt. Skulle inte förvåna mig om han kissade på sig också. Ska byta några ord med honom om knipen vid tillfälle.

Saker jag vill msna Majken om men undviker

1. Lillemans rekordstora megabajja som jag bytte precis.
2. Hur otroligt söt och glad Lilleman är idag.

To be en mutter

Folk frågar mig hur det känns att vara mamma. Jag svarar:
1. Det känns overkligt.
2. Det känns som att han funnits med oss hela livet (nästan) och inte bara elva veckor.
3. Jag växer in i det.
4. Det känns väldigt bra.
5. Att det ibland känns som att jag inte är mamma. Att han inte är vår.
6. Något annat spontant.

Nuserni, nu har jag fått hybris

Av en händelse så läste jag ett inlägg i min blogg, postad för länge sen. Det ena ledde till det andra och jag satt ett tag och läste massa gamla inlägg. Skrattade högt. Läste några för Majken och sa "det här är ju jätteroligt". Han sa "ja, det är ju din typ av humor". Så. Fick alltså en lätt sväng av hybris och ska börja blogga igen. En stund iallfall. Kôrvens blogg tar ju lite tid också såklart. Och jag har säkerligen inte så värst många läsare kvar. Men. Whatever. Skrivandet är roliiiich.

Att hylla traditioner

Kanske får man lite mer lust att påskpynta när G växer upp. Vi har några kycklingar och lite annat på vinden. Det vet jag. Men det får bli kvar på vinden några år till tror jag. Den här hittade jag i ett skåp idag. T o m med rester från fjolårets påskgodis kvar i.

Tid och trött

Orden har fått en annan innebörd.

Wax on, wax off

Insåg just, när jag skulle rensa Lillemans öron, att jag inte rensat (så brutalt ordet "rensa" låter i detta sammanhang, eller hur) mina egna öron på sålängesomjagkanminnas. LÄNGE SEN. Usch, tänk om någon har sett att jag haft öronvax i öronen. Att det liksom hängt i öronhåren. I örat. Det gjorde det på en kollega en gång. Hängde en öronvaxkludd. Jag sa inte till. Fast jag ville. Och borde ha gjort. "Hallå?! Det hänger ÖRONVAX ur örat på dig!"

Lånade bilden från expressen.se.

Att utmana ödet

Baka och ha en liten bebis. Nu har degen jäst i nästan två timmar.

Befrielse

Kom på att jag faktiskt kan dölja människor på fejsboken. Istället för att störa sig lite lite varje gång så kan välja att inte se. Och inte störa mig. Bra tänkt Karin.

(och nu pratar jag såklart inte någon som läser denna blogg eller någon som står mig nära yberhaupt, utan "perifera" menchen från förr)

Bärselepremiär

Vi testar bärsele idag. Inte så poppis. Skrikande bäbis och manual-läsning är ingen bra kombo. Kolla förpackningen också. Jag undrar vilka föräldrar som skulle slänga på sig bärselen och sen upp på hästryggen, nedför skidbacken eller dra på sig inlines för en tur. Känns åt helvete galet att behöva varna för det.

Vad är det med snön?

Jag tittar ut på snön. Det snöar. Det är -16 grader. Igen. Det går inte att gå med vagnen så himlans bra. Det är störigt. Lite instängt. Lilleman är insjalad på mitt bröst och vi funderar på att baka bröd.

Köttfärs och kärlek

Rätt rolig. Hittade här.

Fler i familjen

Som många redan vet har vi blivit fler i familjen. Vi är tre nu. Killövervikt. Den 30 januari kom han, vår prinskorv. Han har en egen blogg, men den är låst och till för farmor och morfar och mostrar och morbror och farbror och såna andra. Ni vet. Krutet i bloggeriet lägger jag därför där. Men några inlägg nu och då blire säkert här också. En liten bild på "the masterpiece". Bara en. Sen blire inge mer av honom här.

Och sen ska jag bara hinna

- göra wok
- städa och plocka
- övningsandas
- skicka in CSN-pappren
- anmäla till FK
- försöka förstå hela föräldrapenningsgrejjan
- avslappningsöva

Men det hinner jag nog. Sen ska jag ju sova också. Och läsa nya boken. Och äta det där smågodiset som jag aldrig får tummen ur att köpa eftersom jag inte är sugen då jag är i affären. Och sluta ha dåligt samvete för att jag inte gör middag varje kväll. Som nu. Fiskpinnar, kokt potatis och remouladsås. Den som vill få ta ketchup (the horror!) Middag ikväll. Så slipper jag ha dåligt samvete. Fast jag inte vill göra någon mat. Egentligen. Imorn blir det wok. Då kan jag bocka av woken på listan.

Att äta för två.

Att inse sina begränsningar

Jag går snabbt. Lätt. Utan speciell ansträgning. I svett-tempo. Jorå. Det gör jag. Vanligtvis. Inte riktigt nu. Inte van att behöva stanna ett par tre-fyra-fem-sex-sju gånger under promenaden. För att vänta ikapp magen. Inte van att sakta ner på tempot. Rejält. Inte van att stanna och titta på solen ett par minuter åt gången. Inte van att tamejsatan nästan frysa händer och fötter av mig på grund av de ofrivilliga pauserna. 45-rundan tog 1,15 idag. Varmduschen efter tog nästan lika lång tid. Men så är det nu. Jag inser dem. Begränsningarna. Och det gör mig inget. Det var bara det att det var satans kallt idag.