Sagt sitt?

Kungen vill inte prata mer om boken om sitt påstådda vilda liv. "Vi kommer inte att fortsätta driva frågan om ev. stämning av bokförlaget", säger hovets informationschef (inte ordagrant men typ). Och kungen har tydligen "sagt sitt". Han har ju för tusan inte sagt nåt.

Får inte nog

Nyss hemkommen från födelsedagsfirande i bersån. Jag åt två STORA djupa tallrikar med fruksallad. Tur att jag känner födelsedagsbarnet ordentligt så jag slapp skämmas. När vi kom hem nu åt jag ett äpple. Det är nåt fel. Jag kan i princip äta hur mycket frukt som helst. Lättare då den redan är hackad i bitar. Måttfullhet har aldrig varit min grej.

En gång för mycket

Mench. Det är rätt ofta jag ser att folk (Ja. Folk) skriver DEM när de egentligen menar de. Det låter så konstigt. Det är som att jag, istället för att skriva som jag skrev ovan, skulle skriva såhär:

"Det är rätt ofta jag ser att folk skriver DEM när dem egentligen menar de."

Här är en pedagogisk film som grinkärringen letat upp.
Titta

Idén

Jag borde gödsla med bloggadressen va. Egentligen. Om jag vill att någon ska läsa det jag skriver. När jag kommenterar andras bloggar (som jag inte känner) lämnar jag aldrig min bloggadress. Känns konstigt. Pånåtsätt. Hela blogg-grejjen är ju iofs förlorad i ett sånt tänk. Eller?

Hurra hurra hurra hurra

Imorse sa Majken att vi båda fyller 34 år i år. "Åh, nej, 34, det låter ju hiskeligt gammalt" tänkte jag. Kände mig en smula sorgsen. Herregud. TRETTIOFYRA ÅR?! När hände det?! Nu i eftermiddags tittade jag i min kalender. Den 9 december står det "Jag 33 år". Jag blev genast på glatt humör och meddelade energiskt nyheten till Majken: "VI FYLLER BARA TRETTIOTRE I ÅR!" Han svarade: "Aha". Entusiasmen flödar. Wirklich.

Halleluja i just love him so

Detective Chief Inspector. Barnaby. Det finns inte mycket som slår tanken på att "ikväll, ikväll är det midsommarmorden på TV". Även om det är repriser som går. Även om jag för det mesta somnar. Jag hade alla rätt :). Vad har du?

Vad vet du om Barnaby?

Samarinkänslan

Jag åt för mycket i helgen. Vi döpte G vilket medförde smarrig mat och wunderschönes tårta. Och det som blir över tar man hem. Och äter upp. Tårtan ryker först. Den klämdes redan igår kväll (samma dag. ja.) Sen salladen. Hummusen. Kycklingen. Potatissalladen. I den ordningen.

Högtidsdag

Jag firar Vickan och Daniel med att slänga på mig mitt guld-diadem till frukosten. I mitt fina nytvättade, nyfärgade hår. Pigg och härligt utvilad.

Klääässy humor

Här hemma har humorn nått oanade höjder. Tema prutt och bajs står högt på listan. Skyller verkligen ALLT på Gustav. Jag som inte ens gillar kiss- och bajshumor. Men det är oundvikligt att inte prata bajs med bebbe. Det är så närvarande nämligen. Hela tiden. Oavsett om man vill eller inte.

"Skummigt? Mycket? Gult? Grönt? Hur ofta? Läckage? Inte igen?! Jo! Ja! Nej!! Gaaah!"

Fredag utan shake

Grannen har inte skakat sina mattor. Jag känner mig lite tom. Fredagskänslan borta liksom. Funderade ett tag på att skaka våra egna för att kompensera upp. De har legat i hallen sen i söndags och väntat på att få skaka loss.