Halleluja i just love him so

Detective Chief Inspector. Barnaby. Det finns inte mycket som slår tanken på att "ikväll, ikväll är det midsommarmorden på TV". Även om det är repriser som går. Även om jag för det mesta somnar. Jag hade alla rätt :). Vad har du?

Vad vet du om Barnaby?

Samarinkänslan

Jag åt för mycket i helgen. Vi döpte G vilket medförde smarrig mat och wunderschönes tårta. Och det som blir över tar man hem. Och äter upp. Tårtan ryker först. Den klämdes redan igår kväll (samma dag. ja.) Sen salladen. Hummusen. Kycklingen. Potatissalladen. I den ordningen.

Högtidsdag

Jag firar Vickan och Daniel med att slänga på mig mitt guld-diadem till frukosten. I mitt fina nytvättade, nyfärgade hår. Pigg och härligt utvilad.

Klääässy humor

Här hemma har humorn nått oanade höjder. Tema prutt och bajs står högt på listan. Skyller verkligen ALLT på Gustav. Jag som inte ens gillar kiss- och bajshumor. Men det är oundvikligt att inte prata bajs med bebbe. Det är så närvarande nämligen. Hela tiden. Oavsett om man vill eller inte.

"Skummigt? Mycket? Gult? Grönt? Hur ofta? Läckage? Inte igen?! Jo! Ja! Nej!! Gaaah!"

Fredag utan shake

Grannen har inte skakat sina mattor. Jag känner mig lite tom. Fredagskänslan borta liksom. Funderade ett tag på att skaka våra egna för att kompensera upp. De har legat i hallen sen i söndags och väntat på att få skaka loss.

Cykelmek

Jag vet inte, men nu när jag är ute och nöter cykel- och gångvägar med barnvagnen ser jag rätt ofta killar och män, av utländsk härkomst, som cyklar på alldeles för små cyklar. Sadeln är way to långt ner och benen hamnar uppe vid hakan på dem när de cyklar. Jag funderar på att ta med mig en skiftnyckel och starta nånslags cykelservice när jag ändå är ute.

När ska vi ses?

Jaha

Så här slutade vår efterlängtade IKEA-lunch med avslutande mjukglass....

Vilket innebar den här slajmiga maten runt hörnet. Det finns fortfarande resturanger som serverar snitzel. Med APELSINSÅS? (arge kocken hade ärligt gått i taket). Och ja. Fiskgratängen var SLUT. Annars hade jag tagit den.

Stört mig hela livet

på killen i vit keps bakom planket. Freak.

Lyssnar och lipar

Vi ska döpa pilten. Jag lyssnar på sångerna via Spotify. Och lipar. Vissa texter slår an en sträng. Av lycka. Av storhet. Av stolthet. Allt blir så riktigt plötsligt. Hela barngrejjen. Att han är vår. Att han är VÅR! Och då ryser jag till lite. Också kommer det en tår. Och två.

Härliga måndag! (lite ironi trots att jag är föräldraledig)

Inte för många krav på sig ska man ha när man är föräldraledig. Även om det kan tyckas att man har har OCEANER av tid, så har man faktikst inte det. Och desstom är man inte alls lika "fit-for-fight" (ganska hurtigt uttryck men funkar) att göra massa saker. Kroppen och huvudet är trött av bebbe, bebbe som inte sover, bebbe som är underbar och allt annat som är livet. Så när man tänker att man ska orka jogga en runda med barnvagnen, som man gjorde förra måndagen, och huvudet inte riktigt vill det, så tänker man om. Man tar en promenix med pilten och njuter av att man är föräldraledig och verkligen inte behöver jogga med vagnen. Åh-tänk-om-jag-kanske-kan-lära-mig-att-tagga-ner-lite-det-går-ju-rätt-bra-nu.