Lompe skompe

Jag gillar Norge. M gillar Norge ännu mer. Rätt mycket mer. De har många dåliga saker i Norge. "Vi-kan-bäst-själva"-syndromet. "Vi-har-olja-så-vi-skiter-i-resten-av-världen"-syndromet. Men de har många bra också. Fjällen. Turerna. Det glada språket. Lompen är en bra grej. Deras tunnbröd typ. Potatis, mjöl och salt. Med smör. Som korvbröd. Inte speciellt svårt att göra själv. Vi gjorde igår kväll. Satt fint till dubbningsskräckfilmen på fyran. Grymt nöjda var vi också. Det var fantastiskt gott (med reservation för hur "fantastiskt" kan uttrycka en kombination av kokt potatis, vetemjöl och salt).

Mor kallade mig alltid "Rompeskomp". Hon hade varit nöjd. Om hon vetat att hennes Rompeskomp gjorde lompe :). Fast det vet hon ju egentligen. Hon vet ju allt.

The fine art of simple cooking. Master pieces.