På jobbet pratade vi om saker som inte finns men som skulle varit bra om de fanns. Och om saker som man trodde fanns när man var liten: sanningsserum, insiktsspruta (att ge galna, knäppa människor så de INSER vidden av sina handlingar) , en kamera som tar bilder som tar bort kläderna så man egentligen fotar bara kroppen. Kylskåp som krymper mat. Korvkaka och temlor till exempel. Flygande mattor. Tidsmaskiner.Barnprogram är bra på att fånga upp sånt. Fantastiska fantasier. Utan gränser. Jag gillar det. Jätteroligt när prinsen ger kungen sanningsserum så han säger saker han inte får.
Det var roligt när vi pratade. Å och M berättade att de bägge gått på den där kameragrejjen när de gick i skolan. Alla gick runt och var lite skrajja för att bli fotade av den där avslöjande kameran. Som inte fanns. Men som de trodde fanns.
Jag berättade om farmor. Som trodde att de på TV såg henne ur TV:n. Hon gjorde sig alltid lite fin när hon skulle titta på Rapport. Satt med knäna snett åt höger, rättade till förklädet och sa "Godafton, godafton" till Bengt. Lilla farmor. Knäppa farmor.
5 kommentarer:
Jag trodde du skulle springa vårruset Karin? Eller har du gjort det med? Har du förresten tänkt på att de särskriver det som Vår Ruset?
Det särskrivs så mycket att man knappt ens noterar det längre … nästan. Jobbigt för ögat det där. Men om iaf VI sätter samman alla ord som ska sättas samman, gör vi en god gärning.
Jag hade faktiskt en osynlig penna när jag var liten. Man skrev med den ena änden som var helt osynlig på pappret och målade sedan över med den andra änden av pennan för att se vad man en gång skrev. Tråkigt är att jag skrev en hel dagbok med denna mystiska penna på mellanstadiet. Hade ju varit kul att se vad man skrev . . .
Elin: Det blev inget vårrus. Laddade hemma i soffan inför det stora loppet istället. Särskrivning ja. Jag var ihop med en kille som hade beställt illorange lappar från någon "alla-vi-som-hatar-särskrivningar"-klubb" på nätet som det stod SÄRSKRIVNING på och som han klistrade upp på varje sådan han såg. På skyltar på stan, på menyer etc. Jäkligt störig kille... Men särskrivningar är också störigt. Fast inte lika stönigt som lapparna...
Helena: Precis, bra tänkt :)!
Fatima: Du, de där pennorna minns jag :)
Skicka en kommentar