Mitt i galna jobbtisdagen var jag på invigning. Till en Lekträdgård. Solen sken, orkestern spelade, vi fick rabarbersaft och glass, barn lekte i gräset, talare efter talare sa fina och tänkvärda ord om livet. Kören sjöng och invigningsbandet klipptes. Jag satt på en filt under mina solglasögon och kände att livet var bra. Efteråt fick vi smarrig lunch med en hel del av sånt man aldrig orkar laga men önskar att man gjorde.
Sen jobbade jag lite för länge. Vi slogs men en galen grej, en kollega och jag. Ingen av oss hade räknat med att vi skulle sitta där och bli irriterade över detta. Ingen av oss ville göra det. Men vi gjorde det ändå. Klagade och skrattade. Svor. Delade på skiten. Vi löste det inte. Men bestämde att vi gör det imorn.
Tänkte på mat i en timme innan jag slet mig upp ur räkningsbetalarsoffan och lagade. Pasta med tomatsås. Mjukost och kesella på det. En grönsak. Bättre än fil och flingor eller äggmackor som jag lätt äter istället. Nu väntar jag på M. Vi sågs imorse. Trots det längtar jag lite. Konstigt det där med tvåsamhet. Hur man vänjer sig. Och inte kan klara sig utan efter ett tag.
Har ni sett Rapsody in Rock reklamen förresten? I love it. Shut up bitch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar