Min kompis

Han satt vid statyn på torget. Läste Aftonbladet. Väntade på en jobbig sak. Fick jag veta sen. Vi byter alltid några ord när vi ses. Ofta bara snabbt på stan. Han går med stora kliv och ryggsäck. Lufsar liksom. Hans mage har blivit större med åren. Vi pluggade ihop för alltför många år sen. Vi hade kul ihop. Skojjade. Skrattade. Han har alltid varit speciell på nåt sätt, fast jag har alltid gillat honom. Han var sjuk sa han. Fast bättre nu. Sjuk var han redan när vi pluggade. Så lite man vet om folk. Nu var han på väg att bli bättre. Han mådde mycket bättre. Fast han var inte bra. Det tog emot lite, såg jag, när han berättade det. Trots att jag sa att han inte behövde säga någonting. När vi skildes åt kramade han om mig. Och log. Jag gick därifrån gladare än innan.