söndag 23 mars 2008

Omega tre

Tillbaka en natt tidigare. Fantastisk påsk som inte är slut ännu. Jag kan allt åka lite längdskidor ändå. Trots att både stavarna och skidorna var för långa. Jag höll mig stående även i de brantaste nedförsbackar. Äta godis och lax kan jag definitivt. Påskens sista godisbitar klämdes för dryga timmen sen. Nu får det attans vara nog. Några bilder från helgen.

Vi vaknade upp i Oslo på påskafton klockan nio. - 6 grader och strålande sol. Fantastiskt. Min egen farbror F blev jätteglad. Jag också! Överentusiastiska åt vi frukost i underställ och stekte 10 ägg till matsäcksmackorna.
Det var fullt med norskar i spåren. Massa hundar, barn, män och kvinnor också. C och jag var ungefär på samma nivå gällande farten på skidorna. Bröderna S var snälla och vallade oss lite men Gunde-Svanade iväg lite nu och då. Lite Wassberg över M i stilen tyckte jag nog. Fast utan skägget och slemmet då naturligtvis. Det var vekligen en galet fin dag. Efter sex kilometer uppför hittade vi den perfekta platsen vid en sjö där vi parkerade i tre timmar. Äggmackor, varm choklad, apelsin, korvgrillning och strålande vackert väder. Nästa klyschigt bra, eller hur? (ok då, det tog nästan 1,5 timma att få fyr på elden och när vi väl skulle grilla försvann glöden så det blev mer rökt korv än grillad. Men ändå.)

Sex km tillbaka, mest nedför, var jag nöjd och glad. Lite röd om näsan. M var också glad. Tror jag.
Sen åkte vi hem och gjorde påskmat. Lax och ägg till ett helt kompani. Vi åt och drack. Avslutade med godis tills dess att magen stod åt alla håll. Vi pratade om hur bra dagen varit, norsk sopsortering (brist på), kvotering, invandring, jobb och hur dyrt det är att bo i Norge. Sen somnade jag till i soffan och lyckades prata i sömnen. En blå-röd-melerad sak tydligen.

På påskdagen fick vi nästan lite bråttom. Vi åkte bilen. Intensiv körning i exakt 2,55 timmar. Två vägtullar.

Över Svinesundsbron.

Till Laxbutiken i Ljungskile. Där stod far, bror och Pörni och trampade otåligt. Vi åtåtåtåtåtåtåtåt lax i alla former under två timmars tid.

Bildbevis.
Sen fick far ett besök hemma, vi drack kaffe, åt kanellängd och fick en hel massa gottigheter med oss hem till Kallstá. Plus mors och fars gamla symaskin som ingen använt på minst 15 år. Ska sy gardiner. Någon gång. Nu är det läggdags snart. Imorgon blir det inget mer påskgodis. Tummen!

1 kommentar:

Helena sa...

Oj oj Karin, låter helt underbart! Och nej, det är inte klyschigt; skidspåret med varm choklad och strålande sol är nästan obeskrivligt härligt, och vackert! Jag vet, har själv gjort det. Långsamt och kämpande tog jag mig runt spåret … Kul är det!

Fina bilder. Hälsa M så mycket!
… och påsken är inte slut än, man FÅR äta godis heeela helgen! Nu ska jag sticka och träna :)

Kram i massor!