Har sandpapprat vårt auktionsbord. Ska måla sen också. Det är så olidligt tråkigt att göra förarbetet till den roliga målningen. Försöker tänka glatt: "Oj, vad jag sandpapprar, snart är det klart". Delar in bordet i små etapper. Arbetar metordiskt. Delmål är min grej det. Kortsiktighet. Då håller jag lågan uppe och kan fortsätta.
Det snöar ute. Ganska så mycket faktiskt. Lunchdags.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Får en flashback till träslöjden. Aldrig var han nöjd, lärarn. Alltid skulle man sanpappra lite till. Först hyvla i all oändlighet, sen sandpappret … Jag fuskar alltid nuförtiden. Sandpapprar bara så länge jag själv vill .Tills jag tycker det ser bra ut, och är så lent jag vill ha det. Det är det solm är så bra med att vara vuxen: man gör percis vad man själv vill! :)
Skicka en kommentar