När jag gick över bron imorse stog det två alkisar där. Bakom dem stod en kvinna som såg ut att böja sig fram och lukta på blommorna i korgarna. När jag gick förbi såg jag att hon inte alls luktat på blommor. Hon hade spytt. Och såg helt färdig ut. Sliten, trött, uppgiven. Illamående. Tillhörde alkisgrabbarna. Jag kände mig beklämd och ville fråga hur det var med henne. Fast jag såg ju hur skit hon mådde. Sen gick jag till tandläkaren. Läste Se&Hör i väntrummet. Småpratade med gamla tanten med solglasögon. Inomhus. Och tandläkaren (inte lätt). Fixade emaljslitningen på ena framtanden. Tandstenen. Blev påmind om tandtråden. Viftade fram VISA-kortet och betalade glatt.
Jag tror inte damen som luktade på blommorna hade några tänder. Livskontraster. Kan få mig att spy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, tänk vilka tankeställare man kan få. Betalade glatt!? Det är ju inte ofta.
En jättehemsk känsla, som jag ändå tror är nyttig. Sätter perspektiv på livet.
Skicka en kommentar