Snart ska vi flytta. Snart åker vi till Italien. Snart är det sommar. Känslan av att mycket runt om "hänger fritt" på nåt sätt. Jag inväntar vad som ska komma härnäst. Men vad? Och efter det? För långsiktiga grubblerier alltför länge är aldrig riktigt bra. Och att fånga dagen inte alltid helt lätt. Jag saknar att ha er vardagsnära, M och N. A, J och H, ni kan väl flytta tillbaka hit också? Jag saknar er regniga söndagar i april. Alla andra dagar också.
En löptur, köttgryta med potatis och lingon hos M:s föräldrar och en snabbstädning. Lite jobb. Good enough.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känner alltför väl igen den där känslan: snart, då, sen när …
Man ska, precis som du säger fånga dagen! Det är verkligen inte säkert att det blir bättre (eller vad man nu är ute efter) snart, då, sen när … Nåt kan hända på vägen, nåt oplanerat, så att "snart" aldrig infinner sig. På det sättet man tänkt iaf.
Utan ett nytt "snart, då" kommer.
Nu! kallar jag det :)
Kram vännen!
Skicka en kommentar