Usch. Det känns liksom i hela kroppen. När han slår och slår och hon blöder. Skör i kroppen, blåslagen. Leende, urskuldande. Folk vet om. Men gör inget. Kungamordet. Reine gör en jävlig roll. Riktigt jävlig. Jag blir så illa illa berörd. M tycker inte att jag ska titta eftersom jag tar åt mig så. Det är svårt att mäta grymhet. Går det? I jämförelse kan jag bli lite less när folk är för överbeskyddande om djur men glömmer bort människor. Men det kankse är ett skydd i sig. För att inte gå sönder när man förstår männsikors grymhet. Men visst, jag förstår väl det. Vi skyddar det vi kan. Det som är närmast.
I jämförelse bli saker små. Snuvan. Att brödet är slut. Måndagsbluesen. Den bortglömda tvätten. Jobbgrubblerierna. Långa luggen. Tandborstningen to come. Men det är ju ändå det man lever för. De små sakerna. Hurra i vardagen. Faktiskt =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner samma. Och ibland när folk pratar om stackars djur kan jag koka inombords och vilja skrika att Men tänk på alla människor som far illa då! Tänk på alla barn som far illa! Men kanske är det meningen att vi ska bry oss om olika saker så att det blir nån slags balans. Helst ska ju ingen fara illa alls.
Imorgon bitti kör vi så det ryker! Eller du kommer nog köra så det ryker och jag kommer kämpa som en galning. Vi får se om jag får till nån rök.
Skicka en kommentar