Flow...?

...eller lätt manodepressivitet? Ibland känns det som jag har en lätt manisk läggning. När jag gjort något bra och det känns lätt, rider jag gärna på den vågen, det flödet som det känns att jag har och sätter igång massa andra saker. Samtidigt. Inte alltid helt lyckat. Exempel från alldeles nyligen idag: Jag var ute och sprang i fina söndagsvädret förrut. Det gick jättebra och väl hemma, efter stretchen (fortfarande iförd underställ och mössa) hämtade jag jullådan och plockade ner julsakerna i förrådet. Gick förbi tvättstugan och kom på att det vore bra att tvätta svettiga kläderna, så jag bokade en tid. Duschade, slängde i tvätten, tänkte att "baka vore bra att göra" och "varför inte göra sylt av lingonen som pappa hade med sig när han var här sist". Så iväg till Konsum, köpa jäst och syltsocker. På med syltkoket och sätta degen så den hann jäsa innan maten. Vispade och rörde och värmde mjölk och krossade kardemumma. Samtidigt började krafterna tryta efter springturen och kroppen skrek efter mat. Laga mat mittialltihop, sås och köttbullar och sylten som kokade över och hinna diska och hänga upp första tvätten innan maten... Skidkytte på TV och hejja Björn Ferry och satan, jag hann kolla mailen också.

Suck. Nu ska jag byta en sista tvätt och baka bullarna. Sen blir det lite jobb någon timma, men sen så. Soffa och tidning. Jag gillar söndagar. Nästa söndag kan likagärna bli en sådan söndag där jag inte rör mig från soffan på hela dagen (....). Mångsidig kankse det kallas. Manodepressiv känns jobbigare. Manoeffektiv är jag.